Styrketränade igår. Hade satt ihop ett litet pass för hela kroppen och som även inkluderade rörlighet. Kändes fint. Jag körde hemma med min fina rosa sandbag. Lite klen i armarna bara, men de har inte fått så mycket styrketräning på sistone, så det är ju inte så konstigt. Efteråt kände jag mig på topp! I morse – not so much… Jag kom ur sängen nästan 2 timmar senare än planerat. Halsen gjorde ont och hela huvudet kändes som en enda stor slemklump. Fresh…

Men när jag bara kom ur sängen så har jag mått fint hela dagen. Och med fint menar jag fortfarande att jag inte har feber och inte ont i halsen = träning ok.

Nu ikväll var planen ett VO2max-pass. Det insåg till och med jag att det inte var någon bra plan. Men jag ville ändå cykla lite, så inte benen får en chock på lördag när det är testdag. Har ju inte cyklat på en vecka och mina ben har en tendens att sega ihop om de inte får trampa lite. Så jag satte mig på trainern. Eller ja, på cykeln. Och trampade lite lätt. Tänkte hålla på 60 minuter. Hade tyvärr lite svårt att ta det lugnt – det känns så meningslöst. Benen kändes fina. Pulsen var förhållandevis låg. Tyvärr blev det lite för ansträngt med andningen. Försökte ta det superlugnt men kände efter 45 minuter att det var lika bra att kliva av så jag inte ställer till nåt. Så ja, lite pannkaka, men jag fick åtminstone cykla en stund. Det visar sig väl imorgon om det var bu eller bä.