Etiketter

, ,

Då var Tour of Sufferlandria avklarad! 🙂 Innan jag kastade mig in i det, så kändes det rätt galet. Att överhuvudtaget träna 9 dagar i rad är rätt mycket. Att dessutom köra stenhårt 9 dagar i rad är inte att leka med… Men det har gått förvånansvärt bra. Huvudet har tagit mer stryk än vad kroppen har gjort. Vi får väl se om sjukdomen slår till när jag tar mig en vilodag…

Idag hade jag lite teknikstrul i början. Jag tappade anslutningen mot datorn, så kadensen, och därmed också effekten, försvann. Det löste sig genom att flytta datorn närmare cykeln. Men det tog lite extra på de mentala krafterna. Men jag gick i mål med flaggan i topp. 🙂 Mycket nöjd med den totala insatsen. Nu blir det nästan lite tomt… Men jag ser fram emot utecykling nu! Tyvärr skulle det ju komma mer snö i veckan.

Ska göra ett nytt tröskeltest nån dag och se om jag har höjt min FTP. Det borde jag ha gjort, känner mig stark. Nu ska jag bara få bort vinterhullet så jag får ut mer watt per kilo, så kommer jag flyga fram sen! 😉

Ett par trötta trötta ben

Ett par trötta trötta ben

Var ute i solen och övade cykling med tjejerna idag. Ida börjar få ordning på den lite för stora cykeln nu och kan hantera den riktigt bra. Saga är lika galen som vanligt, men hon börjar få riktigt bra balans och cyklar längre och längre sträckor själv nu. Men så fort hon börjar bli trött blir hon okoncentrerad och tittar på allt utom framåt, vilket innebär att man måste hålla henne hela tiden för att hon inte ska krascha. Ida har tyvärr fått en del av mina egenskaper… Hon blir skitförbannad om hon misslyckas. Tjurar ihop. Gråter. Biter ihop och ger sig 17 på att det ska gå och kör på ren tjurighet. Ibland kanske det är en bra egenskap, men det är inte bra att vara så hård mot sig själv. Speciellt inte när man är 6 år…