Etiketter

, , , , ,

Jag började dagen med en ruggigt härlig cykeltur. Eftersom den oäkta hälften var hemma och tog hand om mina barn och jag i övrigt inte känner jättemånga som tycker att det är en bra idé att sticka ut och cykla distanspass i -6 grader, så cyklade jag själv. Ingen musik, ingen ljudbok och inget sällskap. Bara jag, cykeln, solen och mina grymt sega ben… Men det behövde jag. Det är skönt att inte behöva bry sig om nån annan och att inte behöva prata, bara cykla i sin egen lilla värld. Inte alltid, men nångång ibland.

Rätt nice!

Rätt nice!

Bara jag och solen

Bara jag och solen

Benen var som sagt grymt sega. Dels satt torsdagens styrkeintervaller kvar i låren, dels hade jag väldigt lågt tryck i däcken (eftersom jag är så rädd att köra omkull om dubbarna inte tar) och dels så blev det nog lite vätskebrist efter att vattenflaskan hade frysit ihop. Note to self: Ta camelbaken på nästa långtur i minusgrader… Jag blev tvungen att stanna och skruva av korken för att dricka, vilket innebar att jag drack alldeles för lite.

Isvatten...

Isvatten…

På slutet var jag till och med lite wild and crazy (för att vara jag på cross) och tog några skogsvägar hemåt. Det var riktigt trevligt och jag började nästan lita på dubbdäcken… 😉

Vinterväg

Vinterväg

Totalt blev det 51 km, 2,5 h och många endorfiner rikare 🙂